M.A. Numminen, 76, tänker jobba livet ut

Ändlös nyfikenhet och hejdlös humor. Där är ett par av hemligheterna bakom Mauri Antero Numminens långa scenkarriär. Han har ännu inga tankar på någon bekväm pensionärstillvaro. Artistjobbet håller sinnet ungt och drygar ut den något torftiga företagarpensionen.

Nästa år blir det 50 år sedan Numminen etsade sig in i hela folkets medvetande genom att sjunga texter ur en äldre finskspråkig sexualupplysningsbok, Sukupuolielämän tietokirja, då han uppträdde på sommarfestivalen Jyväskylän Kesä. Polisen ingrep och avbröt konserten för att den ansågs osedlig, och Numminen myste förnöjt – hans musikaliska sexupplysning hade gjort susen.

Nu som 76-åring är Numminen pensionär, men inte sysslolös. Stora pågående projekt, orkesterstycken och filmmanuskript finns i skrivbordslådan. Han uppträder fortfarande, ibland som den sjungande haren Gommi och ibland som sig själv.

– Då jag började få pension för 11 år sedan var den ett mycket viktigt tillskott i kassan. Tack vare pensionen behövde jag ju inte jobba på i riktigt lika högt tempo som tidigare.

– När det begav sig hade jag inte råd med avgifterna för en tillräckligt stor företagarpension, så nu får jag jobba livet ut, säger han.

Kuvituskuvassa M.A. Numminen

Artistens betalningsförmåga växlar

Som så många andra artister har Numminen haft inkomster från många olika källor och med stora variationer under olika årtionden.
Fastän pensionen kändes som en ganska avlägsen sak för den unge M.A. följde han sin affärsmannafaders råd och betalade företagarpensionsavgifter i mån av möjlighet.

– Under bättre säsonger kunder jag betala avgifter för en lite större pension, men t.ex. under 1990-talskrisen blev det minsta möjliga avgift.

– Jag såg ändå till min egen pension, men jag känner folk som aldrig betalt några pensionsavgifter och som nu har det knapert. Några av dem har visserligen fått statens konstnärspension.

Vill inte ta från mer behövande

Numminen har inte själv ansökt om statens extra konstnärspension, eftersom den delvis beviljas på sociala grunder. Vid beviljandet av pensionen beaktas sökandens förmögenhetsställning och möjligheter att försörja sig.

– Jag ville inte ta pensionen framför näsan på någon som behövde den mer. Detta ”fattigdomsperspektiv” har synbarligen inte fått tillräckligt med publicitet. Jag har lagt märke till att många artister fortfarande tror att konstnärspensionen är en hedersbevisning och beklagar sig över att ha blivit förbigångna.

I fjol ansökte över 500 konstnärer om statens konstnärspension. Pensionen beviljas årligen 60 sökande och uppgår till ca 1 330 euro (2016). Pensionen kan också beviljas till halva beloppet.

Kuvituskuvassa M.A. Numminen

Som frilansare tjänar man inte automatiskt in pension

Det finns många som i likhet med Numminen har tjänat in arbetspension både som företagare och som löntagare. En konstnär har också kunnat tjäna in pension enligt pensionslagen KoPL som tillämpades åren 1986–2006. Pensionsinkomsten kan dessutom kompletteras av FPA:s garantipension, som representerar minimipensionsskyddet i Finland.

– Om det är något jag ibland ångrar mig så är det att jag gjorde ca 40 procent av mina jobb som frilansande journalist. Därigenom har jag förlorat nästan hälften av de tillhörande pensionsavgifterna i åldern 25–60 år, berättar Numminen.

För uppdrag som görs på frilansskattekort tjänar man inte automatiskt in pension, eftersom man t.ex. som fri skribent inte är anställd av den tidning man jobbar för. Lagen behandlar frilansare som företagare som själva ska sköta sina pensionsavgifter. Det är något att tänka på då man förhandlar om arvodet.

Foto: Karoliina Paatos

Mera nyheter